Det var någon gång där i januari som jag bestämde mig för att nu ska jag bli vegetarian på riktigt. Alltså jag sätta stämpeln på mig. Jag är vegetarian. Jag ska aldrig mer köpa kött, jag ska heller aldrig äta kött om det inte är så att det är det enda som bjuds (har jag sagt att jag är snål också?). Under våren som gått har jag dock haft vissa svårigheter med mitt vegetarianskap. Eller rättare sagt så glömmer jag väldigt ofta att jag är vegetarian. Samma natt som jag bestämde mig för att bli vego, efter en kväll på Inkonst i Malmö, finner jag nämligen mig själv stående med en varmkorv i handen och när jag ätit upp denna goda läckerhet (läs fyllemat) slår tanken mig. Men just det, korv är ju kött. Nåväl, tänker jag. En engångsföreteelse. Nu ska jag aldrig mer köpa kött eller äta kött om det inte är så att det är det enda som bjuds, tänkte jag om och om igen.
Veckan därpå lägger jag skinka på mackan, men rättfärdigar det hela med att det var på en buffé, så jag har ju inte betalat direkt för skinkan. Alltså, den skulle blivit äten i alla fall. Men jag ska skärpa mig tänker jag. Jag ska aldrig mer köpa kött eller äta kött om det inte är så att det är det enda som bjuds osv. På detta sätt har livet fortsatt. Jag snittar på en köttbit i veckan, men har alltid haft en "bra" anledning till detta, och fortsatt kalla mig vegetarian. Så sent som i morse trodde jag att jag var vegetarian. Tills jag kom ut från coop extra och insåg att jag ätit, inte bara en, utan sex olika sorters korvar! Under loppet av tio minuter. Jag försökte med tanken att "det var ju smakprov, så jag har ju inte betalat för korven", men nu måste jag inse sanningen. Jag är inte vegetarian. Jag försöker. Men har ännu inte lyckats.

Äckligt, säger vissa. Gott, säger jag!
Tack,
Tora
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar