Jag anser scrapbooknig vara ungefär lika estetiskt tilltalande som en nakenbild på Bert Karlsson. Jag blir yr av själva åsynen, rummet krymper och mitt hjärta slår ojämna slag. När jag kom in i klassrummet insåg jag att jag hade två val: självdö, eller göra ironisk scrapbooking. Eftersom jag tycker att jag har ganska mycket att leva för valde jag alternativ två.
Försöker tänka positivt, försöker tänka att det är bättre än att dö.
Väljer att göra ett kort till Tora.
Väljer sedan med obehaglig precision de rätta klistermärkena och citaten.
Jag får inte så mycket bekräftelse för mitt kort, de andra i klassrummet tittar snett. De tror att jag är en psykopat utan känsla för estetik.
Jag gör då ett till kort, "grattis Keith" står det på framsidan. Min förhoppning är att sälja detta kort. Dikterna har jag skrivit själv.
Det var min dag i skolan. Nu ska jag dricka sprit i ett desperat försök att få bort bilderna av scrapbookingtillbehör från mina näthinnor.
Väl mött,
Mao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar