För er som inte uppfattat det så är jag och Tora i Stockholm. Vi lever det goda livet, vilket för Tora innebär att ohindrat ofreda barn. Låt mig berätta,
vi satt på ett café, som de hippa hipsters vi är. Tora tog kort på mig, jag posade. Plötsigt upptäckte jag att kameralinsen inte alls var riktad åt mitt håll, utan mot två barn vid ett bord bredvid. "De kanske skulle göra något kul" försökte Tora förklara när jag frågade varför hon tog kort på barn. Jag kände mig förvirrad, men bytte samtalsämne. Senare uppstod en eftertänksam tystnad. Tora mumlade "mission idag: hitta ett ensamt barn och förfölja det". Jag frågade varför vi skulle förfölja ett ensamt barn, men Tora lyssnade inte, hon hade tankarna på annat håll. Senare påstod hon att hon sagt att vi skulle "följa det till sina föräldrar", men inga bortförklaringar hjälpte.
Jag har svårt att förhålla mig till Toras hobby, men försöker att vara tolerant. Igår när hon sa "när jag ser ett barn tappar jag allt" bara log jag och svarade "jag vet Tora, jag vet".
Den här bilden är till dig Tora
måndag 10 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar