Vad säger du om jag säger "framfall"?

Jag tänker på hur sant det där Maria brukar säga är. Det där hon brukar säga om hur "framfall" låter som något helt normalt. Något som man kan säga utan att det blir konstig stämning. Men sen upptäcker man att det inte är så! Utan framfall är, lite i hemlighet, det äckligaste någonsin (inte någonsin!) http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Livmoderframfall/
Jag tänker mig att jag obetänksamt skulle kunna gå in i ett mötesrum, snubbla och utbrista "haha, vilket framfall!". Jag kan höra en kommentator skrika "Klaus Slepp gör ett famfall!". Visst hör ni det också? MEN TÄNK ER VAD SJUKT OM NÅGON NÄMNER FRAMFALL! DET BLIR FÖR SJUKT! FÖR DET HANDLAR OM NÅGOT SÅ FRUKTANSVÄRT ÄCKLIGT SOM ATT LIVMODERN "SJUNKER"! JAG FÅR PANIK!
Jag mår väldigt dåligt när jag läser om framfall, men jag tycker ändå att det är mer givande än att göra skolarbete. Tänk på alla ni känner, och sen tänker ni på mig. Eller, tänk på alla samtidigt, och tänk er sedan att jag mest troligt är den sämsta av alla på att göra det jag ska. Jag är rätt bra på att göra saker som jag inte måste, som till exempel att dricka kaffe, plantera om växter eller samtala om framfall.
Så, nu ska jag göra kaffe, sätta mig på min bakgård och ringa Maria för att prata om hur intressant/obehagligt det är med framfall.
Godnatt