Vi vet båda att denna blogg har, som man säger i folkmun, stått still under den senaste tiden. Det har inte blivit mycket gjort helt enkelt. Våra läsare har gång på gång tvingats möta rubriken "Sommarlov" då de entrat sidan, med stor besvikelse givetvis. Detta oplanerade uppehåll har skett på grund av två saker. Du har varit isolerad och jag har varit lat. Kort sagt. Helt enkelt. MEN! Nu är sommaren banne mig över (åjo, i stort sätt så) vilket innebär nya tag och nya banor. Dags att skaka liv i skrivarfingrarna igen och publicera lite kunskap och lärdom här på the World Wide Web, som man säger i utlandet.
Jag tänkte därmed backa bandet och berätta om mig själv lite, detta är ju trots allt ett personligt brev. Min sommar har jag spenderat i staden som är mer känd för de röda bussarna och artiga fraserna än för det faktum att det finns lika många råttor som invånare. London. Ett skithål i mina ögon. Oj, förlåt, jag menade ett skitigt... ja... det är helt enkelt bara skitigt. Smutsigt och lortigt. Dammigt och orent. Men också alldeles, alldeles underbart. Nog med poesin, jag orkar väl inte sitta här å pladdra. Därför vänder jag mig till dig kära kollega och stallkompis(?), vad har du haft för dig på senaste tiden? Vilka tankar går du å bär på?
Avslutningsvis skulle jag vilja visa dig, Moa, den här bilden. Som ett tecken på vår vänskap och business-anda. Låt detta bli en inspirationsbild inför det kommande bloggåret. Eller vad säger du?
Jag vet, apor är lite last year, men va fan...
Med vänliga hälsningar,
Tora "det lilla trollet" Larsson
Jag uppskattar att du skrivit "du" i fetstilt! Jag känner mig betydelsefull! Och apan sen! Ojojoj, vad gör token? Pratar den i TELEFON? Det kan väl inte apor?! Ha ha ha!
SvaraRaderaNu kör vi, jag har knappt internet, men nu kör vi ändå. Inte bil.
Vi kör internet.
Mvh
Moa "den lilla horan" Lundqvist