Stedernas stad...eller Gerbilen

HEJ!!!
Jag kollar på "sommar med Ernst" och får mat tillagad åt mig i Stockholm. Jag tänker lika effektivt som en hamster, är lika förvirrad som en chinchilla och lika go i huvudet som en gerbil. Visste du att jag haft så många gerbiler...så många


NAMN PÅ MINA FÖRSTA TVÅ GERBILER
1. CURRY OCH PERRY



Alltså barn, vafan lol skärp er, väx upp. Döp inte era djur till curry och perry. Eller, Curry made sense, för han var samma färg som curry. Men Perry? Vad i helvedeeeeeeeeete?!?!??!?!?!?!?!?!?! Skoja. Så sjukt är det ju inte.



Jag vet! Det här inlägget var för konstigt, men ponera då att ovanstående är vad som cirkulerar i mitt huvud, det samt basilika. Tankern på basilika, smaken av basilika.

har ni nån basilika på fridhem eller?
Nu ska jag gå. För Guds skull!

Hälsningar från byn

Dear Moa,

Vilken fin film du visade mig. En reklamfilm. Kul. Med Mads. (Vem fan är Mads?!)

Hur som haver (barnen kär). Då du drar till Storstan har jag själv installerat mig i byarnas by: Svalöv. Denna by är så liten att om man snurrar riktigt snabbt runt på stället kan man se hela bygden på en sekund. Typ. Varför har du flyttat ut på landet, frågar ni, och jag svarar vänligt (och något högfärdigt) att jag ska syssla med teater. Teaaaatörr. Och det gör man tydligen bäst då man är isolerad från allt och alla förutom sina skådespelarkollegor (läs klasskompisar). På grund av denna chockartande isolerade vecka har jag inte hunnit öppna mina ögon för humor i vardagen (som är lite av det vi brukar behandla på denna blogg) utan jag har varit fullt upptagen med att lära mig namn, leka blind och kasta pinne. Ni vet, sånt man gör.

Jag återkommer då jag kommer på nåt mer kul att skriva.

Bästa hälsningar
Tora "bybon" Larsson

Dagerne du husker

Tora!

Tiden flyr likt ett barn från en pedofil!

Jag sitter i mitt rum på lundvägen och känner vemodet skölja över mig, precis som en pedofils skambelagda komplimanger. Om två dagar ska jag flytta till den stora staden Storstockholm, och plugga eller göra inget specce. Jag har ingen aning riktigt faktiskt. Denna sommar har jag bott i en sjöbod och serverat seglare skaldjur under all vaken tid. Du vet förstås en del om detta, då vi samtalat båd' en och två gånger. För att inte tala om den gången jag besökte London, the city of dreams, och tog en krogrunda värt sitt namn i guld! Två Talande Hästar ska nu komma igång för hösten, och eftersom vi kommer bo på skilda orter blir bloggen ett utmärkt forum för att berätta om vad som pågår.

Och jag har så många anekdoter att förtelja! Men de måste sippra fram med tiden, mitt sköra sinne klarar inte av att processa mer en än händelse per blogginlägg.

Men det finns något jag tänkt så mycket på, kära Tora, och jag vet inte om du tänkt samma. Har du tittat något på TV? Har du råkat titta lite på reklam? Har du sett reklamen med smutshertigen Mads Mikkelsen i? För det har jag, och ännu i skrivande stund känner jag en skepsis så omfattande att den inte längre kan beskrivas som skepsis utan som äckel. Mads, varför Mads? Mads, den smutsige tjyven eller gosföräldern, har gjort en reklam där han spatserar omkring med bar överkropp medan hans förinspelade röst berättar på forcerad svenska om hur allt är vädelöst, förutom att sola bada och göra "ingenting". Mads ser animerad ut, och har grånat vaxhår i en duk över huvudet. Mads är för ren. Mads är för alltid förstörd i mina tonårliga och pilska ögon.
Eller vad säger du, kamrat?



DI DAELIGESTE AV HEALSNING FRA MOA LUNDQVIST

Upp ur hängmattan, it's time for business!

Kära Moa,

Vi vet båda att denna blogg har, som man säger i folkmun, stått still under den senaste tiden. Det har inte blivit mycket gjort helt enkelt. Våra läsare har gång på gång tvingats möta rubriken "Sommarlov" då de entrat sidan, med stor besvikelse givetvis. Detta oplanerade uppehåll har skett på grund av två saker. Du har varit isolerad och jag har varit lat. Kort sagt. Helt enkelt. MEN! Nu är sommaren banne mig över (åjo, i stort sätt så) vilket innebär nya tag och nya banor. Dags att skaka liv i skrivarfingrarna igen och publicera lite kunskap och lärdom här på the World Wide Web, som man säger i utlandet.

Jag tänkte därmed backa bandet och berätta om mig själv lite, detta är ju trots allt ett personligt brev. Min sommar har jag spenderat i staden som är mer känd för de röda bussarna och artiga fraserna än för det faktum att det finns lika många råttor som invånare. London. Ett skithål i mina ögon. Oj, förlåt, jag menade ett skitigt... ja... det är helt enkelt bara skitigt. Smutsigt och lortigt. Dammigt och orent. Men också alldeles, alldeles underbart. Nog med poesin, jag orkar väl inte sitta här å pladdra. Därför vänder jag mig till dig kära kollega och stallkompis(?), vad har du haft för dig på senaste tiden? Vilka tankar går du å bär på?

Avslutningsvis skulle jag vilja visa dig, Moa, den här bilden. Som ett tecken på vår vänskap och business-anda. Låt detta bli en inspirationsbild inför det kommande bloggåret. Eller vad säger du?



Jag vet, apor är lite last year, men va fan...

Med vänliga hälsningar,
Tora "det lilla trollet" Larsson